About Time
Börjat ny fin skola som har en ruskigt fin biograf som jag snabbt som attans skaffade mig tillträde till, så att säga att jag och kompisarna sett lite film är en underdrift. Jag har även gjort som en student bör och inhandlat en Macbook så nu gillar jag helt plötsligt att skriva igen (Stockholmsyndrom kanske? Måste berättiga 12 000kr)
Richard Curtis är en riktigt mysig stolle som präglar samtliga sina filmer med sådant ultramys att man blir rödflammig i ansiktet, Love Actually är han väl mest känd för, men den faller mig inte lika mycket i smaken då romcom-andet blir överväldigande. About Time däremot.
När 21-årige Tim får veta av sin far att männen inom familjen alltid kunnat resa i tiden med vissa gränser ställs allt på sin spets, och Tim bestämmer sig för att använda förmågan för att finna den rätta kärleken, hilarity ensues.
"You can't kill Hitler, or shag Helen of Troy"
Curtis har både skrivit och regisserat med järnhand, manuset bjuder på intressanta och betydelsefulla karaktärer, Domnhall Gleeson är fantastisk i huvudrollen och tillsammans med ärkebritten Bill Nighy som pappan skapar duon otrolig kemi som tar filmen från sensmoralträsket till något helt annat. Romcombiten tas genialiskt om hand med ultracharmiga Rachel McAdams som fullkomligt lyser i sin roll.
Det kan kännas som att det är något högst personligt som jag finner i filmen, men alla karaktärer är i grunden goda och filmen låter inte bli att ta till mycket välsaltat smör (salt från mina tårar).
Otroligt smarta inbakade budskap ankrade genom lika smarta gestaltningar gör att det är svårt att låta bli att bli berörd, för när till och med min käre far tar till Facebook för att lovorda en film och hur den fick honom att ändra sin framtidsyn har filmen träffat otroligt rätt.
About Time är ett mästerverk på alla plan, jag sjunker ner i stolen av myskraften som blästrar mig från skärmen, och man kan inte låta bli att må bra efteråt. Tro på hypen, svälj din stolthet och se en film som verkligen luras och inte är en romantisk komedi i slutändan.
2014 tredje bästa film efter Gone Girl och Interstellar.
10/10
