Guardians of the Galaxy
Men här fick vi nu Marvels första riktiga chansning; Guardians är inte ett lätt gäng att introducera och att ens försöka ta denna rymdopera till bioduken kräver berömm. Att det fungerar så pass bra som det gör ser jag nästan som ett rent hån mot DC (Batman, Superman) som kämpar att få ihop två karaktärer på film samtidigt som Marvel filmar en tvättbjörn med maskingevär.
"I'm Groot"
Det som slog mig mest under filmen är hur svårt det måste vara att balansera komedi och tragedi, jag har sett många filmer försöka sig på detta och misslyckas fatalt, ett sådant misstag kan stanna av en film totalt och brutalt slita publiken ur filmen, som tur är visar Guardians upp ett praktexempel på hur detta ska handskas med: det varvas med fantastisk humor och hjärteknipande ögonblick. Ofta är det gängets bakgrund som när den väl kommer på tal ger filmen en härlig känslomässig tyngd som storfilmer sällan ens drömmer om.
"I'm Groot"
Skådespelarinsatserna är stabila rakt igenom, endast Zoe Zaldana blir lite generisk, men bara lite. Chris Pratt i huvudrollen som Star Lord för med sig sin vanliga komiska tajming. Imponerar gör Dave Bautista som muskelberget Drax, Bautista är boxare och detta är hans första roll, men det hindrar honom inte från att gå från mördarmaskin till en väldigt faderfigurlig karaktär med ett hemskt förflutet och väldigt roande oförstånd med metaforer.
Fotot och effekterna är utsökta och soundtracket som Star Lord fick med sig från Jorden på 80-talet är rent sagt fantastiskt bra.
Enda minustecket blir en generisk skurk, som trots minnesvärda scener inte kommer bli ihågkommen. Plus att Marvel har en fallenhet för att låta sista akten byggas runt ett stort slag ovanför en stad fylld med oskyldiga människor!
"I'm Groot"
Jag tänker gå så långt att likna denna rymdopera med Indiana Jones och Star Wars.
Guardians of the Galaxy är underhållande, så pass underhållande att jag alldeles strax ska ursäkta iväg mig själv till biografen en tredje gång.
9/10