Philip Seymour Hoffman


 
Efter att ha åkt in på avgiftning för ett år sedan efter ett återfall efter 23(!) år så verkade Philip Seymour Hoffman må helt okej, men när han då på söndag morgon lokal tid i New York ännu en gång fick ett återfall och använde lika mycket som han varit van tidigare, men inte längre, så lämnar Philip nu två barn under 10 efter sig.
 

Det ger en intressant inblick i kändiskulturen och också det förakt som kan riktas mot den människa som vågar dö i förtid.  När Paul Walker sörjdes i höstas fnös en hel del internetaktivister åt de otaliga uppdateringar som skedde på flertalet sociala nätverk, för Paul var ju faktiskt inte den enda som satt i bilen som försökte dela ett träd mitt itu. Då väcktes kritik mot hur man kunde lägga så mycket uppmärksamhet på endast en av de drabbade, på samma sätt bråkas det nu om hur man ens kan hylla en gubbe som blir hittad med en spruta i armen. Det som passerar en del obemärkt förbi är att om man är känd i livet, är man också känd i döden.

 

Båda två hade mycket mer att ge, och jag är säker på att båda var riktigt reko killar.

 

Detta kändes faktiskt som ett speciellt tillfälle att starta denna blogg, som mest troligt huvudsakligen kommer handla om film. Den har varit länge planerad och lika länge uppskjuten. Att skriva längre texter och recensioner är väl målet, men jag är lat och kommer mest troligt endast skriva ner några korta tankar om de filmer jag ser.