Godzilla
När titelfiguren äntligen dyker upp i bild efter nästan halva filmens speltid är eurforin total.
Det är total brilljans från första trailern till eftertexterna då man genom hela hypen förväntat sig en sak men får något helt annat, om man är Gojira-proffs vet man ungefär vad trailerna inte berättat men som lyckligt ovetande om Godzillas krafter och själva universumet där han existerar blir det en mängd oväntade vändningar att se fram emot.
Filmens alla sista akt där vi får se mest av Godzilla är så laddad och uppbyggd att i stort sett varje bildruta som bjässen fyller upp ses igenom med näven i luften. Wow-känslan är enorm och jag kommer på mig själv med att gapa flera gånger åt spektaklet, och särskilt som audiofil; den otroliga ljuddesignen. Många filmer är bättre på bio, få är essentiella, denna, likaså Gravity, når en helt annan nivå i biosalongen. Den är helt enkelt inte lika bra som i biomörkret där varje fotsteg skakar om hela salongen.
"Let them fight."
Det enda som drar ned betyget blir som ofta den mänskliga faktorn. Bryan Cranston öppnar som vanligt med en otrolig rollprestation som trollbinder hela första akten och ger en känslosam tyngd som inte ens Godzilla själv kan väga sig emot, men när fokusen skiftar till hans son tappar filmen, man bryr sig helt enkelt inte lika mycket längre. Kanske den enda nackdelen från trailrar där man fått tro att Cranston i stort sett har huvudrollen.
En i stort sett oerhört lyckad reklamkampanj och ett otroligt smart genomförande med hur man framställde och byggde upp mot stunden då man äntligen fick se honom gör Godzilla till den mest tillfredställande filmen på hur länge som helst.
En stark.
8/10